De "big day" är här. Ville bli utskriven redan igår men det fick jag inte för jourläkaren ville att jag pratade med min läkare istället. Men nu mår jag bättre och rösten Anders är borta. Jag är redo att fara hem. Men jag skall inte hem direkt utan till HC i Sandviken först. Där skall jag försöka få till en utredning om jag har ME.

Första natten fick jag två propavan men nu tog dom bort den. Hoppas jag får sova sen och att denna period med två skall vara till hjälp för framtida nätter.

Dagen efter att jag kom in hit till avdelningen fick jag lämna blodprov. De kollar lite allt möjlugt och även om man är påverkad av någon drog. Vad jag tror iaf. Får senare frågan om jag har UVI och visst har jag känt lite ont när jag kissat men inte så farligt mycket. Iaf så fick jag lämna urinprov men än har jag inte hört något om det. Inte från första proverna heller. Jo mitt sköldkörtelprov var avvikande så jag har fått höja dosen Levaxin. Lämnade nya prover igår men dom har jag heller inte fått veta något om.

Redan till första natten fick jag Propavanen höjt till två tabletter. Sov som en stock mellan 2230 och 0620. Det var ett tag sedan jag fick sova så länge. Men jag har blivit så trött dagen efter. Sover fram till lunch och sen kanske jag piggnar till. Åh vad jag längtar hem till mitt eget bo och säng.

En tjej satt och åt chips med dipp igår och jag känner hur mycket chipssugen jag är just nu. Funderar på att gå till butiken här intill sjukhuset. Men jag vet inte om jag orkar. Jag är väldans lat av mig. Men kan behöva lite motion och frisk luft. Har mest varir i sängen idag. Tror höjningen av sömnmedicinen gjorde mig dåsig.

För snart ett år sedan. I december så fick jag risperidon för min hallucination, Anders. Ell för mig är han riktig för jag hör honom. Iaf så så blev jag riktigt dålig på denna medicin. Kände mig otroligt sjuk, influensasjuk och med smärta i musklerna.

Nu heter medicinen Inovegam. Tror jaf det var. Den skall funka på samma sätt som Risperidon men inte ha de negativa biverkningarna. Tar nog någon dag innan det hjälper.

Många runt mig tyckte att det var dags att jag skrev in mig på psykiatrisk avdelning så nu befinner jag mig på en sån. Väntar på en sängplats. Hoppas jag får ligga själv för jag snarkar hemskt mycket. Vet sen tidigare att folk bytt rum efter bara en natt just pga att jag snarkar.

Att folk tycker att jag skall in är ju bra men nu tänker ni nog att vad vill jag? Jo innerst inne vet jag att det är det jag vill. Vet också att några dagar här skjutsar mig i rätt riktning. Men jag kommer missa läkarbesöket på fredag. Pallade inte att stå ut med rösten och mitt sämre mående två dagar till. Men det är surt för jag har väntat länge på just den tiden.

Nu kan jag inte skada mig och det hjälper faktiskt mot både rösten och mig själv. Kan sluta tänka på självskada och mota bort Anders.

Köper schampo och balsam från samma fabrikör, inte balsam från någon annan än schampot och det är ofta som balsamflaskorna är lite mindre. Förstår inte logiken i det hela. Det går åt mer balsam än schampo så varför inte göra en balsamflaska som är lite STÖRRE? Min mor säger att balsom är lättare att sprida ut sig äv vadschampo gör. Jag undrar jag om hon verkligen tar i rätt ordning?! Schampo löddrar så bra och jag har inga problem att få mitt hår rent med schampot. Men när det kommer till balsam så är det som att håret suger åt sig ALLT balsam på första stället och att det inte går sen att sprida ut det mera över håret.

Vad tycker ni?

Det här gått flera veckor som jag känt mig deprimerad. Vet inte vad jag skall göra. Visserligen var det länge sen som jag senast var så här nere. I december förra året var det så pass mycket att jav var inne på avdelning några dagar. Sömnen har blivit sämre den med den sista tiden. Kan sova normalt fram till 01 men sen vaknar jag en gång i timmen. Hur pissigt är inte det? Sömnen har ju funkat bra hittills. Äter en insomningsmedicin och en sömnmedicin så det borde funka tycker då jag? 

Inte är det bättre att jag bor ensam på en ort jag egentligen inte känner så värst många. Har ingen att umgås på eftermiddagarna och kvällarna. Helgerna är värst för då har jag ingen alls att prata med. Jo via chattar och sms men det är inte samma sak som mänsklig kontakt. Bjuder hem min bror ibland men han jobbar ganska mycket då han jobbar 5-skift. 

Det är lite på 300 dagar sen jag skadade mig sist och jag hoppas att jag kan hålla det trots "Anders". Han är en dum jävel som hejar på att jag skall skada mig. Undrar hur länge jag orkar hålla ut. Alla frågar mig om orsak till mitt sämre mående. Ärligt talat så har jag ingen orsak. Att vara bipolär suger.